Lennarts gamla audioapparater

Stereoförstärkare, med eller utan radiodel

Mitt intresse för ljudteknik började 1964 med en hembyggd förstärkare, ett par hembyggda slutna högtalarlådor med tvåvägssystem och en rullbandspelare Tandberg 64. År 1969 ställdes högtalarna undan till förmån för ett par hembyggda kopior av Carlsson OA-5 typ I, men de återtogs i bruk år 1981 som trevägssystem med nya element.

Stereoförstärkare 2x10 W i 8 ohm från 1964 med germaniumtransistorer, byggd efter schema från Philips. De rektangulära tangenterna väljer programkälla. År 1980 ersattes inkråmet av en modernare konstruktion med kiseltransistorer för 2x25 W enligt Philips bok "Audio amplifier systems" och de runda tryckknapparna som tillkom då väljer filter, mono-läge och "loudness" (fysiologisk volymkontroll). Ombyggnaden blev dock aldrig klar i brist på passande nättransformator, nu kanske jag har en så det är bara inspirationen som ska rinna till.

 

Nästa förstärkare byggdes 1977, även den i litet format men i en köpt låda. Effekten är 2x15 W i 4 ohm och kopplingsschemat kommer även denna gång från Philips. FM-radion gjordes med fälteffekttransistorer, CA3089 och TDA1005 och ett vridspoleinstrument som visar frekvensen. Förstärkaren vars effektdel kommer från tillverkningen av "Ljudkuben" nedan hamnade på reservhyllan år 1985.

När antalet FM-stationer växte räckte det inte med tre förinställda lägen, så 1980 satte jag in ett radiokretskort från Philips tillverkning av "Ljudkuben" i en enkelt tillyxad aluminiumlåda. Fem knappar sköter förinställning och de tre övriga är för manuell FM, MV och mono. Strömmen togs från förstärkaren ovan.


Här följer ett antal fabriksbyggda apparater som jag har hittat, begagnade och billiga, oftast i second hand-butiker. De flesta behöver jag inte till vardags så de står i garagehyllan men det är roligt att ha dem, de kompenserar väl i efterhand för ungdomens fattigdom och alla fungerar som de ska.

Radionette Soundmaster 35 är en norsk förstärkare och radio från ca 1970 som hittades på loppis år 2010 för 100 kr, jag gissar att nypriset låg omkring 1200 kr. Den har två kortvågsband (F=fiskebølge) förutom de sedvanliga rundradiobanden och FM-skalan går till 108 MHz. Ett vridspoleinstrument visar signalstyrkan. Effekten anges till 2x17 W i 4 ohm och det finns omkopplare för två par högtalare. Radion är förberedd för stereodekoder men sådan saknas i mitt exemplar. Ovanligt nog är nätdelen plusjordad trots kiseltransistorer. Formgivningen är elegant och skalan lättavläst.

 

Harman Kardon 800+ är tung HiFi från 1974, jag gissar att ursprungspriset låg runt 3500 kr. Effekten är 2x50 W i 8 ohm eller 4x22 W om man använder fyra kanaler som det experimenterades med i USA både i radiosändning och på vinylskiva. Balanskontrollen utgörs av en styrspak och tonkontrollerna har separata rattar för främre och bakre högtalarpar. För skivspelning finns filter för låga och höga frekvenser. Radiodelen, vars skalor belyses i olika färger, omfattar MV och FM till 108 MHz med brusspärr. Detta var ett loppisfynd för 150 kr år 2011, trots storleken föll jag till föga för det välrenommerade fabrikatet.

 

Pioneer SX-450 kostade 1210 kr år 1977 och var budgetmodellen. Förstärkaren lämnar 2x15 W i 8 ohm och den har utgångar för två par högtalare. Mikrofoningång finns och om den inte används kan cd-spelare anslutas förutom grammofon och bandspelare. Radiodelen har MV och FM med brusspärr, instrumentet visar signalstyrka på AM och diskriminatorläge på FM. Jag fyndade denna vackra apparat på loppis för 100 kr år 2000.

 

Technics SA-400K från 1978 kostade då 2025 kr. Bredden 43 cm, 17 tum, blev standard under 1980-talet då apparaterna staplades i ett hjulförsett skåp med glaslock och (ofta) glasdörrar. Vippomkopplarna är typiska för japanskt 70-tal. Radiodelen har MV och FM till 108 MHz med brusspärr och dubbla instrument visar signalstyrka och diskriminatorinställning. Det finns anslutningar för två bandspelare och grammofonförstärkaren har filter för låga och höga frekvenser. Uteffekten är 2x45 W i 4 ohm, slutstegen är av hybridtyp och tryckknappar finns för två högtalarpar. Denna apparat var ett loppisfynd år 2007 för 100 kr.

 

Kenwood KR-55 kostade 1500 kr år 1981. Förstärkaren lämnar 2x28 W i 8 ohm och har utgångar för två par högtalare. Radiodelen täcker MV och FM med brusspärr som inte är urkopplingsbar. Jag hindrade i sista sekunden föregående ägare från att släppa den i metallåtervinningscontainern år 2002. Det räckte med byte av säkring och två indikeringslampor för att få den i ordning.

 

Rotel RX-830 kostade 1775 kr år 1987, effekten är 2x20 W i 8 ohm med anslutningar för två par högtalare. Radion har MV och FM med urkopplingsbar brusspärr. Utöver de vanliga ingångarna finns en märkt Video, den kan även utnyttjas för ett andra kassettdäck, rullbandspelare eller minidiskspelare. Monoknappen är endast aktiv på FM. Jag gav 60 kr i second hand-butiken år 2016.

 

Sharp SM-31 är en stereoförstärkare från 1981 med effekten 2x30 W i 4 ohm från en hybridkrets. Till den har jag en Philips FT141 radiodel från 1984 med LV, MV och FM med brusspärr. Denna apparat som ursprungligen kostade 475 kr var ett tillbehör till förstärkaren FA-141 och får sin spänning från förstärkaren. Jag köpte dessa två på auktion år 1993 för 130 kr.

 

Sanyo JT440L från 1984 är en syntesstyrd radiodel med 20 frekvensminnen på LV, MV och UKV. Den har dessutom skanning och brusspärr. Sanyo kan ersätta ovanstående Philipsradio, dels matchar den förstärkaren bättre och dels är det bekvämare att ha frekvenserna lagrade än att ratta på stationsinställningen. Priset på loppis var 30 kr.

 

Pioneer F-X88ZL från 1987 är en radiodel från ett stereopaket och har syntesstyrd oscillator med 24 frekvensminnen på LV, MV och UKV. Jag byggde in nätaggregat eftersom den i original strömförsörjdes från förstärkaren. Till min förvåning fann jag att AM-delens keramiska mellanfrekvensfilter ligger 5 kHz fel i frekvens, apparaten är därför användbar endast för FM. Obefintlig produktkontroll vid fabriken alltså! Priset var 25 kr i second hand-butiken.

 

TEAC A-X400 förstärkare på 2x40 W i 8 ohm är från slutet av 1980-talet, priset var 1500 kr år 1989. Den har ingång för mikrofon och utgångar för två par högtalare. En ovanlighet är knapp för rak tonkurva. Förstärkaren har jag kompletterat med en radiodel Onkyo T-22 för MV och FM med brusspärr, den kostade år 1983 1200 kr. Även dessa var loppisfynd år 2007.

 

Technics SU-X101 förstärkare från 1990 ingick i ett stereopaket med radiodel, tonkontroll SH-E66, högtalare SB-CS7 samt fjärrkontroll till radiodelen. Förstärkaren ger 2x40 W i 8 ohm, har fem ingångar och utgångar för två par högtalare varav det ena paret alltid är inkopplat. Den integrerade effektkretsen SVI 3102B ska enligt broschyren arbeta i "New Class A", en term som endast innebär dynamisk förändring av arbetspunkten vid låg uteffekt och inte ska förväxlas med riktig klass A. Den djupa basen vid 70 Hz kan höjas med separat ratt "Super Bass", den vanliga knappen "loudness" saknas. Teckenfönstret visar utnivåstapel samt sifferangivelse i dB. Förstärkarpaketet var en gåva år 2016.
Technics ST-X301L är radiodelen till ovanstående, den har LV, MV och FM med 28 frekvensminnen som håller innehållet upp till en vecka efter avstängning. Precis som i en klockradio finns digitalur med timerfunktion för tillslag och frånslag, den förutsätter givetvis att förstärkaren är påslagen.
Technics SH-E66 tonkontroll kostade separat 1500 kr år 1990. Den har sju frekvensområden ("band") och inställningar kan sparas i sex valbara register. Teckenfönstret visar staplar vars toppvärde kan tidsförlängas ("Peak Hold") för bättre kontroll.

 

Fisher CA-865 är en förstärkare från 1986 som lämnar 2x70 W i 4 ohm med utgångar för två par högtalare och den har fem tonkontroller. En matchande radiodel är FM-860 som har LV, MV och FM med digital inställning, 14 minnesfrekvenser, skanning och brusspärr. Ursprungspriserna var ca 2800 + 1400 kr men jag köpte paketet på loppis för 100 kr år 2011. Det var japanska Sanyo som tillverkade Fisher-apparater efter år 1975.

 

Fisher CA-335 från 1987 är en förstärkare som lämnar 2x35 W i 8 ohm och den har fem tonkontroller och fem ingångar. Att volymvred saknas är en nackdel, endast lysdioder anger läge. En matchande radiodel är FM-335 som har LV, MV och FM med digital inställning, 18 minnesfrekvenser för FM och 6 för AM, skanning och brusspärr. Till enheten hörde även kassettdäcket CR-W223 som presenteras på Käll-sidan, både däcket och radiodelen matas med 16 V AC från förstärkaren. För cd-spelare finns utgång med nätspänning. Paketet inklusive cd-spelaren AD-931R kostade 100 kr i second hand-affären år 2016, men jag fick tyvärr inte med fjärrkontrollen som styr förstärkare, radio och cd-spelare. Universalmodeller täcker inte allt.

 

Onkyo FR-435 från 1999 är en sällsynt kombination av förstärkare, FM RDS-radio, cd-spelare och inspelningsbar minidiskspelare. Uteffekten är 2x30 W eller 2x43 W beroende på högtalarimpedans och apparaten är utrustad med 30 frekvensminnen, klocka och timer. Man når tonkontrollerna efter en knapptryckning, jag föredrar dock separata rattar, och det finns ett läge för "Superbas". Anslutningar finns för bandspelare och separat equalizer, grammofoningång saknas men att digitalutgången är aktiv för alla programkällor kan vara en finess för den som ansluter till dator. MD-spelaren har automatisk inspelningsnivå vilket gör det enkelt att synkro-inspela från cd, manuell nivåinställning finns men fungerar inte under pågående inspelning. Jag har sett en prisuppgift på 6595 kr år 2004, jag betalade 250 kr på loppis men då utan fjärrkontrollen.

 

Philips 22AH780 från 1978 kallad "Ljudkuben" med sidmåttet 23 cm är en svensk konstruktion i plastlåda som skulle vara lättplacerad och billig (795 kr) och trots den minimala basreflexlådan med 4-tums bashögtalare AD4060/W4 och 2-tums diskanthögtalare AD2295/T4 låter den överraskande bra. En andra högtalarlåda med samma mått hör till, den medföljde inte mitt loppisfynd (70 kr) men jag fick en från annat håll. Lådornas resonansfrekvenser är 100 respektive 95 Hz. Förstärkaren lämnar 2x15 W i 4 ohm, och med uttag för större lådor räcker effekten gott och väl.

 

 

Dux DX 5822 från Norrköping, årgång ca 1973-74, med 2x20 W i 4 ohm. Radiodelen har endast FM till 104 MHz och skivspelaren har beteckningen 22GC008 som drivs med 24-polig synkronmotor med bullervärde under -55 dB. Det ursprungliga priset var ca 1600 kr men detta var ett loppisfynd år 2004 för 50 kr och de medföljande högtalarna sålde jag för 200 kr, någon gång ska man väl gå med vinst.

 

Dux TAPC 5000 från 1976 kommer också från Norrköpingsfabriken. Effekten är 2x30 W i 4 ohm, radion har enbart FM till 104 MHz med fem förinställda frekvenser, brusdämpare och lysdiodskala. Skivspelaren är av modell 22GC018 med nåltrycksvåg och automatisk nedsättning av pickupen för EP- och LP-skivor, bullervärdet är lägre än -55 dB. Kassettbandspelaren har Dolby brusreducering förutom det äldre Philipssystemet DNL samt automatisk omkoppling för kromdioxidband. Denna apparat är den största av bänkmodellerna, speciellt med avseende på djupet. Jag gav 50 kr på loppis inklusive mikrofon, jag ville ha pickupnålen som reserv och tänkte skrota resten, men jag köpte en ny rem till skivspelaren, behandlade omkopplare med kontaktsprej och ställde därefter apparaten på reservhyllan.

 

Panasonic SA-HM35L torde vara från andra hälften av 1980-talet och delarna är trots utseendet hopbyggda i samma låda. Jag har ingen uppgift om förstärkarens effekt, den nämns märkligt nog inte i bruksanvisningens specifikationer, men den överstiger nog inte 2x10 W. Det finns fem tonkontroller och volymkontroll som kan fjärrstyras. Av de dubbla kassettdäcken (utan Dolby och räkneverk) är ett enbart för avspelning, det fanns stort intresse för bandkopiering vid den tiden och sådan kunde göras med förhöjd hastighet. Radiodelen är syntesstyrd och har LV, MV och FM med 24 frekvensminnen som kan väljas med fjärrkontroll. Förutom den för tillhörande skivspelare avsedda ingången med mångpolig kontakt finns två andra ingångar, dock inte för pickup. Jag köpte apparaten på loppis med två medelstora Philipshögtalare och en Pioneer dubbel cd-spelare för några hundralappar år 2003, men fjärrkontrollen medföljde inte.

 

JVC DR-E2L midi-stereo från 1987-88 är tyngre och kraftigare än ovanstående lättviktare. Effekthybriden STK4141V lämnar 2x30 W i 8 ohm. Antalet tonkontroller är fem och volymkontrollen kan fjärrstyras, ingångar finns för cd-spelare och grammofon som kan strömförsörjas från 12 V-uttaget. Av de två kassettdäcken (med Dolby B) är ett enbart för avspelning. De saknar räkneverk men man kan lyssna under snabbspolning. Radiodelen är syntesstyrd och har LV, MV och FM med 16 minnesfrekvenser, skanning, brusspärr och kan fjärrstyras. Jag köpte apparaten med fjärrkontroll och två tillhörande tvåvägshögtalare SP-E1BK på loppis år 2004 och gav 200 kr.

 

Sony HCD-CL3 har ett ovanligt utseende som påminner om en dator. Den är från 2001 och innehåller förutom radio för FM (RDS-utrustad) och MV en kassettbandspelare (utan Dolby) under locket och en cd-växlare för tre skivor. Kassettdelen har endast automatisk nivåreglering vid inspelning. Uteffekten är 2x80 W i 6 ohm som levereras av en hybridkrets STK402-120S med temperaturstyrd kylfläkt. Manövrering sker med vridning på den stora ringen runt LCD-fönstret och med tryckning i sid- och höjdled på den stora knappen till vänster. Förutom bas- och diskantkontroll i sju steg finns fem fasta klanglägen att välja mellan samt extra basförstärkning. Ingång finns för minidisk men inte för skivspelare. Tillverkaren kallar modellen för "kompaktstereo" vilket jag inte instämmer i, dess stora djup gör att den inte passar i bokhylla utan måste ställas på en bänk. Denna apparat hittade jag på loppis år 2011 för 90 kr. Tyvärr medföljde inte originalfjärrkontrollen och den jag har saknar några viktiga funktioner, bland annat för lagring av radiofrekvens och cd-programmering. Däremot duger den när jag nu använder apparaten som förstärkare till platt-teven.

 

Sony MHC-RG22 från 2003 är en bredare version av föregående Sony med dubbla kassettdäck (utan Dolby) och cd-växlaren i form av en roterande skiva. Enbart den ena kassettdelen har inspelning och då med automatisk nivåkontroll. Radiodelen förefaller vara densamma som ovanstående och även här saknas ingång för skivspelare. Apparaten kan dessutom användas som ljudsystem för tv-spelkonsoll med in- och utgång för videosignal. Kontroller för stereobalans, bas och diskant saknas, man kan endast välja mellan "pop" och "rock" samt förstärka basen med "groove", något som visar den tilltänkta kundkretsen. Fjärrkontrollen är nödvändig för att programmera cd-spelning, lagra radiofrekvenser och sköta klock- och timerinställning. Klockan fungerar endast vid nätanslutning men radiofrekvenserna, 20 på FM- och 10 på AM-bandet, kvarstår i 12 timmar utan ström. Uteffekten är 2x50 W i 6 ohm från hybridkretsen STK 402-070S som har temperaturstyrd kylfläkt. Etiketten på framsidan utlovar lite mer men jag går på databladets uppgifter. Jag köpte apparaten på loppis år 2012 för 180 kr inklusive ett par små trevägshögtalare av typen SS-RG55.

Se även Programkällor, Högtalare, Ljudband och Service


Information om gamla HiFi-objekt finns på HiFi Göteborg (årsmodell och pris), Hifi archiv , HiFi Wiki, Philips I och Philips II (broschyrer), Vintages Hifi (service)

E-post: lenradio (a) bahnhof.se
Sidan gjord i mars 2012 och senast ändrad 24/8 2019.