På stenen står, transkriberat, med början från runormens huvud:
triun raista
austmaþr kuþfastaRsun . lit rai[sa stain] þina
aukirua
bru þis auk h[an li]t kristna eatalant asbiurn kirþi bru
(och utanför runormen)
ukt sain runaR þisaR
(Bokstaven þ uttalas som ett tonande läspljud. Bokstaven R avser "palatalt r-ljud", ett slags tonande sche-ljud.)
På
svenska:
(En annan tolkning av namnet är: Östman Gode, Fastes son)
Tecknen [ ] används för att visa att några runor försvunnit, och är en
rekonstruktion. Det finns teckningar av runstenen, bl.a av den svenske riksantikvarien Johan Peringsköld från slutet av 1600-talet som underlättat detta.
Dock var runstenen då redan spräckt och övre vänstra
hörnet borta. I brottytan har sedan ytterligare runor försvunnit genom
de många flyttningarna av stenen - den stod ursprungligen på den lilla
udden nedanför Landstingshuset, rakt under nuvarande Frösöbron, men
flyttades flera gånger av historielösa kommunalpolitiker.
Ett rent hån mot orden "Akta sedan dessa runor!"
Runorna på denna sten är speciellt intressanta därför att de berättar om ett lands kristnande, bara Jellingestenen i Danmark har ett
liknande innehåll. Den restes av danske kungen Harald Blåtand på
slutet av 900-talet över hans föräldrar, Gorm och Tyra. Runorna berättar också att det fanns en bro över
Östersundet redan någon gång på 1000-talet.
Precis som Jellingestenen är ett nationalmonument för danskarna borde
Frösöstenen vara det för jamtarna och få en värdig inramning!
(och inte stå gömd inne på landstingets gård)